Ryskspråkiga barns medievanor

Här är länken till min presentation som handlar om ryskspråkiga barns medievanor:

Reklam på webbsidor för barn

I första uppgiften diskuterade jag både mina egna och mina barns medievanor. Här är bland annat vad jag skrev:

Det märks tydligt att Roxanas ryska och spanska ordförråd växer, och att även Emil lär sig nya ord tack vare böckerna. De flesta är överens om att böcker har en positiv effekt på barns lärande. När det gäller digitala medier är meningarna delade. Farhågorna är ofta överdrivna, vilket Plowman och McPake (2013) förklarar i sin artikel. Även rapporten från Medierådet (2010) visar att många föräldrar är positivt inställda till barnens användning av digitala medier. Jag känner mig inte oroad över användningen av de digitala medierna i sig. Däremot har jag funderingar över innehållet i medierna.

Generellt anser jag att de digitala medierna bidrar till mina barns lärande. Men de webbaserade resurserna måste användas under vuxnas kontroll. Det är lätt för ett barn att klicka på en länk som kan leda till en sida som inte är särskilt lämplig för barn. Youtube innehåller en hel del material som jag gärna vill att mina barn ska se, men även annat, till exempel reklam. Förutom att väcka habegär visar reklamannonserna ofta stereotypa könsroller, vilket även Fagerström och Nilsson (2008) noterar, och kan leda till utseendefixering. Naturligtvis försöker vi som föräldrar ha kontroll över barnens mediekonsumtion, men ju större barnen blir desto större möjligheter de har att själva välja vad de ska se.

Senast i morse gick min dotter in på en sida med spel för barn, gamebaby.net (som hon själv hade hittat och som riktar sig endast till barn) och möttes av en reklamannons med en ganska lättklädd kvinna och texten på svenska: "Träffa nöjeslystna singlar nu". Texten i en annan annons löd: "Fortfarande singel? Det är hon också". Men kvinnan på bilden var i alla fall påklädd, även om hennes klänning var i tajtaste laget.

Ja, min dotter är snart 5 år och fortfarande singel. Hoppas att reklam- och webbproducenter inte ser det som ett problem.

En EEG-undersökning

Igår genomgick jag en EEG-undersökning i forskningssyfte. EEG står för elektoencefalografi. Det är en metod som används för att registrera hjärnans aktivitet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elektroencefalografi (tillgänglig 2015 03 03).

Sådana undersökningar görs ofta av medicinska skäl, för att ställa rätt diagnos. I mitt fall rörde det sig i stället om ett experiment som pågår vid Stockholms universitet. En forskare sökte personer som pratar ryska och som har lärt sig svenska i vuxen ålder. Det var flera personer som kom. Under experimentet får man se påhittade ord, och utrustningen mäter hur hjärnan reagerar på dem.

Innan experimentet började fick jag fylla i en enkät och berätta vilka andra språk jag pratade. Jag pratar engelska, spanska, italienska, har ännu inte glömt estniskan helt och hållet, trots att jag sällan använder detta språk, och jag kan läsa och förstå mycket på några andra språk...
Under experimentet tänkte jag inte på något av dessa språk.
Men forskarna tror att dessa språkkunskaper KAN ha betydelse för hur min hjärna reagerar på olika ord, även om jag själv inte är medveten om det.

Nu väntar jag på att få läsa om undersökningen och resultaten.

Barns medievanor

Jag gör en enkätundersökning bland ryskspråkiga mammor som är med i en Facebookgrupp, Rysktalande mammor i Sverige, för att ta reda på vilka medier deras barn tycker om. Enkäten som jag har skapat i SurveyMonkey ligger ute på nätet.

Hittills är 84 barn med i undersökningen, men det kommer fortfarande nya svar, vilket gör att några siffror kanske måste uppdateras i efterhand. Man kan nog inte säga att undersökningen är representativ för alla rysktalande barn som bor i Sverige. Åldersfördelningen är ojämn, tvååringarna utgör en stor grupp. Och det är bara föräldrar som är med i Facebookgruppen som deltar. Men resultaten väcker ändå frågor och funderingar.

Man kan se att de allra flesta barnen ser animerade serier på nätet. De ryskspråkiga serierna som till exempel Masha och Björnen och Luntik tillhör favoriterna. De flesta föräldrar använder Youtube. Jag känner igen det de skriver. Mina barn brukar titta på samma filmer, och vi brukar också använda Youtube. Fast mina barn ser också filmer på spanska.

Masha och Björnen kan man se på Barnkanalen med svenskt tal. Och här är ett avsnitt av Luntik med engelskt tal.

Jag tycker att de ryskspråkiga (och i vårt fall även de spanskspråkiga) serierna bidrar till modersmålsutvecklingen. Jag märker tydligt hur min dotter hela tiden lär sig nya ord och uttryck för att titta på dem. Problemet med resurser som Youtube är dock att materialet är mycket blandat. Där finns både reklam och videoklipp som barn egentligen inte borde se. Och det är lätt för barnet att bara klicka på en "populär" eller "rekommenderad" länk.

Som förälder skulle jag gärna vilja se en reklamfri resurs med bara material av hög kvalitet som kan användas i lärande syfte.